Kycklingarnas högtid

Ungefär 1,8 miljarder ägg om året, det är vad vi svenskar konsumerar. Extra mycket under påsken förstås, då vi även passar på att pynta våra hem med avbilder av bland annat den söta lilla gula påskkycklingen.



Verkligheten bakom våra ägg är dock inte riktigt lika gullig.

Man skulle förstås kunna tro att ägg är en biprodukt från fågeluppfödning för köttproduktion, men medan slaktkycklingar är avlade för att lägga på sig så mycket muskler som möjligt (vilket är en tragisk historia för sig), ägnas värphönsens kroppar framför allt åt att producera ägg. När en värphöna tas ur produktion finns inte särskilt mycket kvar av kroppen att ta tillvara.

Något som många kanske inte heller har tänkt på är att varannan kyckling som kläcks inom äggindustrin är av hankön, och alltså inte lägger några ägg och därmed saknar värde.

Den (i Sverige) absolut vanligaste metoden för att bli av med alla de obrukbara pojkkycklingarna är att använda en macerator - en maskin som helt enkelt krossar kycklingarna. Att många aldrig har hört talas om detta är inte så konstigt, det lär inte direkt vara något branschen gärna skyltar med. Efter könsbestämning läggs de nykläckta, halvkläckta och dagsgamla kycklingarna i maceratorn där de alltså mosas levande, för att sedan användas bland annat som minkfoder (från en vidrig industri till en annan…). Miljontals kycklingar som kommer till världen på kläckerierna har alltså knappt hunnit påbörja sina liv innan de avslutas i den här maskinen.

Flickorna, som undgår maceratorn och ska lägga våra ägg, tvingas in i små burar eller hålls lösa i ”frigående” system (notera citationstecknen), i gigantiska hönshus där luften är kvav och stressen enorm. Hönorna får leva i cirka 18 månader, därefter producerar de inte längre tillräckligt mycket för att vara lönsamma. De gasas då ihjäl och bränns.

Glad påsk…