Twice the Size of Texas

Att sopsortera är busenkelt! I sophuset här utanför går det (tydligen) till på följande vis:

- Det spelar ingen roll i vilket kärl du lägger dina sopor. Släng till exempel gärna hårdplast i kärlet märkt för metall och vice versa.
- Det är absolut ingen skillnad på färgat och ofärgat glas. Att det finns två olika kärl för dessa saknar helt och hållet anledning.
- Ska du slänga en soppåse i kärlet för brännbart behöver du inte göra dig besväret att gå in i sophuset och lägga den i avsett kärl. Det räcker med att du gläntar på dörren, kastar in påsen och hoppas på att pricka containern. Om du missar gör det ingenting.
- Skulle du råka grisa ned golvet med, säg, en hel kartong ruttna ägg, behöver du absolut inte städa upp efter dig.
- Elektronikskrot skall inte skickas till Gimonäs, utan ställes mitt på golvet i sophuset. Samma sak gäller gamla möbler, vilka med fördel kan placeras precis innanför dörren.

Jag upphör aldrig att förvånas över vad man får se där ute. Varför ser det ut som det gör? Är folk för lata eller för dumma för att klara av att slänga sina sopor på rätt sätt? Jag vet inte vilket som vore mest skrämmande... Kom igen, bättre kan ni!

För att fortsätta inom samma ämne kan jag även berätta att världens åttonde kontinent nu har upptäckts: http://thetyee.ca/News/2007/11/21/PacificGarbagePatch/

Mitt liv som skurk

Jag drömde att jag var en brottsling på rymmen - först på egen hand, sedan som del i ett team, och till sist som dotter och medhjälpare till en riktig ärkebandit. Vi rånade, brände, sprängde och höll oss undan från snuten som ständigt var oss i hälarna. Därefter tog drömmen en helt ny vändning och plötsligt var jag dödligt förälskad i ett av mina ex, som givetvis hyste kärlek till någon annan. Efter ytterligare några skiftningar i tid och rum slutade det hela med att jag drunknade i ett badhus. Jag minns i och för sig att någon försökte rädda mig, men jag tror inte att jag överlevde. Efter en sådan dröm vaknar man upp med lite nya perspektiv på tillvaron. Det är otroligt vad ens skalle kan knåpa ihop under natten innan en tenta!

Nu är kursen alltså avslutad och alla dessa kompendium, fläckade av apelsin, te och ajvar relish (!), kan äntligen rensas bort från skrivbordet. I helgen ska jag göra en storstädning här hemma, uträtta en massa trista ärenden på stan samt fixa en massa annat som inte hunnits med på sistone. Haha... Eller så ska jag bara chilla och kanske baka lite bröd. Det känns som att det är dags att slappna av nu. Det finns dock en sak som jag verkligen borde göra, nämligen svara på några mail, eftersom det är det enda av mina "nyårslöften" (se inlägget från 1:a jan) som inte redan gått käpprätt åt skogen.

Ikväll blir det i alla fall tacos och tentafest. Men innan dess: Iksu!

Fashion Update II

Tänkte bara komplettera föregående inlägg med ett tips om den coolaste accessoaren till dina gummistövelbeklädda fötter: ett par broddar. Det har nämligen visat sig att det på vissa underlag blir väldigt svårt att inte halka och slå ihjäl sig annars...

Och apropå växthuseffekten:

Fashion Update

Den absolut hetaste skon i vinter: gummistöveln! Iförd ett par sådana kan du vada rakt igenom det decimeterdjupa slasket och vara helt säker på att slippa väta fötterna (med något annat än händelsevis din egen fotsvett). Byxbenen ska givetvis vara nedstoppade i stövelskaften. Grymt snyggt!

Anar jag en viss växthuseffekt?

Marklyft och marknära ozon

En föreläsning på morgonen, därefter ett träningspass och sedan har jag faktiskt pluggat nästan hela dagen. En liten kvällspromenad på det här kommer sitta fint.

För övrigt vill jag tipsa om Urtekrams riskakor, som är makalöst goda. Jag lovar, det här är något helt annat än frigoliten du tuggat i dig tidigare. Prova dem!

Back to business

Jag fick många fina julklappar. (Egentligen alldeles för många, men jag ska bespara er alla utläggningar om kapitalism och konsumtionshysteri.) Av mina föräldrar fick jag bland annat en ny resväska, som visade sig vara överraskande lättomkringsläpad, samt ett par stycken handvärmare, små kuddar som man kan ha i vantarna för att slippa frysa om fingrarna under kyliga vinterdagar, en utmärkt räddning för en kallblodig varelse som mig. Av en vän fick jag ett presentkort på massage, vilket ska bli väldigt spännande att utnyttja, eftersom jag aldrig varit i händerna på en professionell massör förut. Och av en annan vän fick jag en sån där hipp bananlåda i hårdplast, med hjälp av vilken man kan ta med sig en banan till skolan utan att den blir mos i väskan. Fungerar mycket bra! Sen att lådan vid första anblicken kan misstas för en grov, böjd, guldfärgad dildo, som man helt ogenerat plockar fram på fikarasten, är bara ett plus.

Nu är jag alltså åter i Umeå. Det känns riktigt bra att ha kastat sig in i den sköna vardagen igen. Har saknat vännerna, Iksu och till och med pappkartongen till lägenhet som jag bor i. Särskilt köket, som förstås inte är lika fancy som i byn, men är utrustat med en grymmare spis, hetare vattenkokare och brutalare potatisskalare (du skulle bara veta!).

Ur studieperspektiv blev juluppehållet tyvärr som vanligt ganska slött och tentastressen börjar nu bli påtaglig, det kommer verkligen bli två tuffa sista veckor av terminen. (För om jag inte får överbetyg på alla kurser går ju jorden under...) Back to business!

En skalle av spån och ett hjärta av sten

Vissa saker ska man inte slarva bort. Till exempel nycklarna, plånboken, eller dosan till Internetbanken. Skärpning!

Idag fick jag äntligen se de tre sista delarna av SVT:s julkalender. Att jag grät en flod till sista avsnittet rimmar nog ganska illa med min i övrigt så hårda image. Jag skyller på gener. Thanks, mom...

Nytt.

Min nyårsafton spenderade jag faktiskt alldeles för mig själv, hemma. Tragiskt, tänker kanske du, skönt, tyckte jag. Dessutom ringde en av de allra finaste vännerna precis vid tolvslaget och med hans röst i luren kände jag mig allt annat än ensam vid det nya årets start.

Men alla dessa fyrverkerier, vilket slöseri! Är det ingen som har lagt märke till hur snygg stjärnhimlen är naturell? Vackre, bredaxlade Orion poserar ju hela kvällen, alldeles gratis dessutom. Mäktiga Karlavagnen är svår att missa. Och Vintergatan, det där ljusa bandet tvärs över himlen, får en att känna sig så liten och påminner om hur svindlande mycket mer som finns där ute än vi nånsin kommer kunna förstå.

Jaja, det där var fånigt, men glöm inte bort att titta upp och njuta ibland. Stjärnhimlen är vacker.

Nyårslöften: Träna mindre och äta mindre fibrer (vilka typiska Svensson-löften!). Inte för att kroppen känns sliten eller så, tvärtom, men nån måtta får det faktiskt vara. Dessutom vill jag inte riskera att bli skadad, övertränad eller Mr Olympia (ja, det sistnämnda är ju verkligen en överhängande risk). Vad gäller kostfibrerna så tror jag att lagom är en bra grej.

Vidare måste jag även försöka bli bättre på att svara på mail, brev och liknande, så jag slipper framstå som den högfärdiga, upptagna, arroganta tölp jag åtminstone försöker förneka att jag (kanske) är.

Gå och klippa mig ska jag också göra. Jag har nu nästan 90 cm hår på skallen, och förutom att det är längre än någonsin har det även uppnått en slitenhetsgrad av rekordkaliber. Det ser faktiskt förjävligt ut och det kommer bli en befrielse att kapa av ett par decimeter.

För övrigt har jag gått och blivit lite småförälskad, vilket förstås är en dålig idé, men det går nog över snart.

Gott nytt år!