Vindkraftverk, vackra eller fula? Åsikterna går isär. Otroligt stora är de i alla fall, man känner sig verkligen liten när man står där med de fyrtio meter långa rotorbladen susande genom luften ovanför en. Personligen tycker jag inte alls att de förstör landskapsbilden i särskilt stor utsträckning när man betänker att de faktiskt är ett av de absolut renaste sätten att producera el. Vill man använda el, får man också acceptera att den måste produceras någonstans. Enkel fysik.
Apropå energi, men ur ett annat perspektiv, så är jordnötssmöret nu slut och därmed även ursäkterna – det är dags att dra åt svångremmen och bli lite lättare inför löparsäsongen. Dock tänkte jag försöka upphäva en av fysiologins grundlagar och fortsätta bygga muskler trots kaloriunderskottet (så med andra ord blir det en ganska försiktig deff). Jag har för övrigt äntligen lyckats klämma in lite yoga i träningsschemat igen. Den extra vikten märks tyvärr ganska väl även på yogamattan, jag har nog gått upp närmare tio kilo sedan jag senast någorlunda regelbundet pysslade med sådant, så jag känner mig ovanligt tung. Smidigheten verkar dock, av någon konstig anledning, faktiskt finnas kvar.
Nu åter till tentapluggandet. Stoffet som ska läsas in är faktiskt hyfsat intressant och handlar om reningstekniker, täkter och avfallsdeponier. Att min lägenhet för tillfället ser ut som det sistnämnda är desto mindre inspirerande, men det får som vanligt åtgärdas efter tentan.
2 kommentarer:
Cool att vi båda ska okynnesdeffa ;)
hejja duuuu!
Ja. Usch, jag är verkligen inne i en period då jag bara vill äta och äta hela tiden. Men man vänjer sig nog. Tar det lugnt i början... :)
Haha, "okynnesdeffa"... :)
Skicka en kommentar