Helvetet

Att kalla Byggnader och miljö för “Helveteskursen” visade sig vara att ta i. Min bävan inför kursen berodde på att vi har föreläsning mellan halv nio och fyra så gott som varenda dag, vilket jag trodde endast skulle leda till träsmak i baken och koncentrationssvårigheter på eftermiddagarna, men hittills har kursen trots allt varit riktigt intressant. Det enda jobbiga med att vara i skolan så länge varje dag är att man måste ha med sig så himla mycket mat och att man aldrig får någon matro när man väl ska äta den. Samt förstås att man alltid hamnar på Iksu precis vid fyra- eller femtiden då man får slåss för att över huvud taget komma åt några hantlar och skivstänger bland allt folk.

I övrigt har den första veckan av kursen faktiskt varit rätt kul. Det slår mig gång på gång hur brett det här progammet är. Förra kursen innehöll exempelvis moment inom socialpsykologi och organisationsteori, och nu lär vi oss plötsligt hur hus är uppbyggda och har till och med fått göra mätningar av bland annat ventilation, fukt och temperatur i våra egna lägenheter. Spännande! Vad jag tyvärr misstänker kan bli tufft är att hinna läsa in allt inför tentan - föreläsningar dagarna i ända innebär mer stoff att läsa in samtidigt som vi får mindre tid för självstudier. Det blir till att sitta på kvällarna antar jag.

Det var skönt när helgen kom i alla fall, även om jag inte direkt kan påstå att jag hann slappna av särskilt mycket medan den svischade förbi.

Gårdagen, söndag, spenderade jag till stor del i köket där jag lyckades knåpa ihop hela arton matlådor samt baka lite bröd. Frysen är smockfull och det känns skönt att slippa laga mat på veckorna nu när man har ganska mycket annat att göra.

På lördagen deltog jag i Djurrättsalliansens årliga demonstration mot minkfarmen i Olofsfors. Jag har inte engagerat mig särskilt mycket i just pälsfrågan tidigare, men det känns verkligen som en sak som man inte bör låta bli att visa sitt missnöje över när man väl får chansen. Och efter att ha varit på plats och beskådat eländet (genom ett stängsel, givetvis – det var inte direkt så att vi blev välkomnade in på området...) blev jag mer och mer förbannad över att denna verksamhet får fortgå över huvud taget. Här kan man snacka om Helvetet. Att se området, känna lukten av all avföring och höra de ynkliga ljuden från djuren själva gjorde att man inte kunde låta bli att uppröras.

Minken är ett djur som naturligt vill ha ett stort revir att röra sig inom, den vill ha nära till vatten och kunna använda flera olika bohålor. På denna farm trängs minkarna ihop två och två i burar som är löjligt små – ytan motsvarar en uppslagen kvällstidning – där de spenderar hela sina miserabla liv innan de gasas till döds för att någon annan ska kunna iklä sig deras päls. Hur går detta ihop med djurskyddslagen, där det klart och tydligt står att djur i fångenskap ska skyddas från onödigt lidande och att de ska ges möjlighet att bete sig naturligt? Sen, till vilken nytta sker allt detta? Ingen, INGEN människa behöver klä sig i päls. Vad många inte heller vet är att minkarnas skinn används till mycket annat än rena minkpälsar: övervägande delen går faktiskt till pälsdetaljer på jackor, mössor och liknande. Så kolla upp vad det är du köper för nånting egentligen nästa gång du är ute och ska shoppa något lurvigt.

Ojoj, jag borde nog redan sova, kände bara att jag behövde skriva av mig lite först. Med reservation för stavfel och andra lingvistiska hemskheter publicerar jag nu detta innan jag kastar mig isäng för att vila upp mig inför en ny heldag i skolan. Natti!