Jag brukar visserligen få träningsvärk varje gång jag kört ett benpass, men det här är ju löjligt! Jag gjorde inget utöver det vanliga på passet i tisdags, men ändå blev jag så öm att jag vaknat flera gånger inatt på grund av smärtan i musklerna. När jag sedan gav mig ut på morgonprommis var regnet (och mina regnkläder, som förvandlar mig till ett stort, fult, knallrött, prasslande monster) det minsta problemet - att jag knappt kunde gå var snäppet värre.
Från det ena till det andra vill jag dela med mig av receptet på ett mycket gott bröd som blivit en favorit på sistone. En fördel med det, tycker jag, är att det till skillnad från mycket annat man bakar håller sig saftigt och gott ganska länge och inte förvandlas till en torr klump ett halvt dygn efter att man tagit det ur ugnen. Receptet är stulet från Allt om mat.
Smarrig potatislimpa
50 g jäst
5 dl vatten
1 dl sirap
250 g potatis, kokt (men givetvis inte kokhet, då mördar du ju jästen), mosad
2 tsk salt
1 msk malda brödkryddor (t ex Santa Marias blandning av anis, fänkål och kummin)
7,5 dl rågsikt
7,5 dl vetemjöl
Smula jästen i en bunke, lös upp den i det fingervarma vattnet.
Tillsätt resten av ingredienserna, förutom lite av vetemjölet som sparas till utbakningen. (Att mosa potatisen med gaffel är för övrigt ganska jobbigt. Ett tips är att riva den istället, det går snabbare och blir bättre.)
Knåda degen i minst 10 min, låt den därefter jäsa under bakduk i 30 min.
Dela degen i två delar och kavla ut varje del till ungefär en centimeters tjocklek. Rulla ihop från långsidan till två limpor.
Lägg limporna på en plåt och låt dem jäsa i 30 min.
Skär några snitt i limporna med en sjukt vass kniv.
Grädda i nedre delen av ugnen, 200 grader, i ca 30 min.
Det här brödet blir nästan godast om det får mogna ett tag, åtminstone tycker jag att man bör låta det svalna ordentligt innan man hugger in, det känns som att kryddornas smak kommer mer till sin rätt då. Enjoy!
För den som är mer intresserad av receptet på fruktansvärda bensmärtor säger jag bara knäböj, raka marklyft och utfall. Pain is pleasure och gångstil à la stelopererad nittioåring är ju svincoolt (?).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Låter ju lovely att ha en sådan gångstil! ;) Kämpa på med benen!
Skicka en kommentar